I internationella idrottsliga sammanhang är det faktiskt bara det som räknas. Viss kan man vara glad och imponerad av ett silver, ett brons eller att faktiskt ta sig till final. Men i slutändan så är det överst på pallen man vill stå. Att få göra det i klubbtävlingar, på distriktsmästerskap, eller på nationell nivå är fantastiskt. Fråga dem så har stått där, de kan berätta hur det känns.
Jag har tidigare talat om att skapa en bredd i verksamheten – De 600. Nu vill jag växla spår och tala om guld medaljer och kanske då det ädlast av det ädla, Olympiska guld medaljer. Den andra delkomponenten i F.F.F.s vision är att vi skall skapa förutsättningar och program för att F.F.F.s fäktare skall kunna vinna i tuffaste internationell sammanhang – och då helst ett OS guld.
Ja, ja säger nog en del. Hur skall vi kunna göra det? Vår lilla förening och inte vi har inte resurser till det. Det är nog lika svårt som att skicka en människa till rymden! Vi är allt för långt efter tyskar, fransmän och alla andra. Det stämmer nog. Idag har vi nog inte de rätta förutsättningarna, men varför skall vi inte kunna skapa dem? Och nog var Neil Armstrong först på månen, men Fugelsang snurrade på bra runt jorden han med. Jag tror att om vi vill så kan vi, tro försätter som bekant berg. Och vänder vi på det. Om vi inte försöker varför håller vi då på med detta?
Föreningsmässigt så måste vi skaffa oss fler professionella och arvoderade tränare. Fler träningstillfällen, en F.F.F. metodik, en större lokal och så vidare. Jag tror att allt detta kan vi åstadkomma bara vi vill och tror på det. Om vi tillsammans bestämmer oss, så kan vi gå igenom betong. Frågan som jag har till föreningen är bara om ni är med på resan? Vill ni och kan ni? Jag tror att en del av er direkt säger ja på den frågan. Det vi måste klura ut är bara hur.
Idag finner vi ett delsvar i vår ungdomsverksamhet. Ett större arrangemang där av föräldrar är en förutsättning att denna resa skall kunna påbörjas. Det kämpas hårt redan idag och utan ert engagemang så hade vi inte S:t Erikscupen som mångt och mycket går runt på F.F.F.s föräldrar. Och utan detta arrangemang ingenstans att skicka våra ungdomar. Vi lever i en symbios och jag tror att svaret ligger i att så länge vi drar, i det lilla som i det stora, åt samma hålla så skapar vi gemensamt förutsättningen för att lyckas. Ni känner till den där historien om fjärlien som fladdrar i Amazonas och som skapar en orkan någon annanstans.
Men det är bara halva svaret iallafall för utan talanger, hård träning och en massa vilja hos våra ungdomar kommer vi stå oss slätt. Vi måste skaffa oss en vinnarkultur och samtidigt balanser och vara lyhörda gentemot de som kanske inte vill satsa fullt ut. Det kommer att krävas fingertoppskänsla och då inte bara i degage-erna.
Idag är vår elitsatsning i sin linda. Vi har valt att bygga underifrån och det är inte förrän nu våra ungdomar börjar att komma upp i junioråldern. Det samtidigt som våra, väldigt lyckosamma, herrar nästa alla är veteraner, eller i alla fall på god väg dit. Så vi har bråttom om skall vi lyckas med att låta våra junior lära av de äldre. Idag sätter lokalen begränsningar men vi arbetar på detta och mer om det senare.
Jag tror att vi kan! Och på F.F.F. jobbar vi på att skaffa förutsättningar och skall jag vara ärlig så tror jag att vi är de ända som idag har förutsättningen till att lyckas. Få se om vi kan dra med oss DIF. Det skulle vara bra för oss, jag gillar symbios.
Jag tror att vi kan! Med Obama har USA fått en nytändning och de handlar mycket om att tro att det går. Jag hoppas att ni har samma tro om framtiden som jag. Så om någon frågar er om det går så får de svaret – Yes we can!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar